/

Du är här:

Tågtrafikens utveckling

Det svenska järnvägsnätet var som allra störst år 1938 då det omfattade 16 900 kilometer.

Sveriges första järnväg för lokomotiv invigdes 1856. Det var sträckan Örebro-Ervalla, en privat stambana som sedan drogs ut till Arboga. Då hade man året innan inlett byggandet av de första statliga stambanorna, Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Linjerna norrut tog längre tid. Norra stambanan var klar till Vännäs 1891, Boden 1894. Tvärbanan till Jämtland invigdes 1882. 

Sträckan Boden-Morjärv-Haparanda

År 1900 öppnades sträckan Boden-Niemisel och 1902 även sträckan Niemisel-Morjärv. Befolkningen vid kusten och den längs Torne älv hade motstridiga intressen beträffande banans fortsatta dragning. Resultatet blev till slut att banan drogs fortsatt österut fram till Torneälven vid Karungi. Först 1910 nådde banan Lappträsk och 1913 Karungi.

Tågstationen i Karungi en sommardag 1948. Foto: Haparanda stads bildarkiv

Vid första världskrigets utbrott var järnvägen således färdig fram till Karungi. Banan fick en alldeles särskild betydelse under kriget eftersom det var Tsarrysslands enda fredliga förbindelse västerut. Bland annat gick direkta sovvagnar från Stockholm.

Söderut mot Haparanda

1915 blev järnvägen mellan Karungi och Haparanda klar för provisorisk trafik. Det skulle dröja ytterligare tre år innan den blev klar för ordinarie trafik. 1919 färdigställs järnvägsstationen i Haparanda. Monumentaliteten är ett uttryck för de stora förväntningar man då hade på utvecklingen av handel och samfärdsel över gränsen till dåvarande Ryssland.

Järnvägsstationen är ritad av arkitekten Folke Zettervall. Foto: Haparanda stads bildarkiv

Den 16 oktober samma år invigs också den permanenta broförbindelsen till finska sidan. Banan fick två spår med rysk-finsk respektive svensk spårvidd - på bron lades de "svenska" och de "finska" skenorna omlott. Gränsöverskridande trafik på den 415 meter långa bron inleds per omgående.

Järnvägsbron under uppbyggnad. Foto: Haparanda stads bildarkiv

Nedläggningar i persontrafiken

1984 inleddes en serie nedläggningar när persontrafiken på banan Karungi-Övertorneå upphörde. Fyra år senare drog den finska järnvägen (VR) in persontrafiken Kemi-Torneå-Haparanda. I augusti 1992 var det slutligen sträckan Boden-Haparandas tur att läggas ner.

Sommaren 2000 bedrev Tågkompaniet persontrafik med lok och vagnar inhyrda från Inlandsbanan AB. Försöket har därefter inte upprepats.

Nya Haparandabanan

Mellan 2006 och 2012 byggs den nya elektrifierade Haparandabanan längs kusten till en kostnad av 3,7 miljarder kr. Den 15 januari 2013 invigdes den.  

Den nya Haparandabanan. Foto: Trafikverket

Haparandabanan sträcker sig från Boden till Haparanda och är en internationellt viktig järnvägslänk. Det är den enda järnvägen som binder samman Sverige med Finland och Ryssland. Banan mellan Haparanda och Torneå har både normal- och bredspår och omlastning av gods kan ske i både Torneå och Haparanda.

Andra milstolpar

  • Mellan 2017 och 2019 renoverar Haparanda stad järnvägsstationen.
  • I sin regeringsförklaring "Ett inkluderande och kunnigt Finland Länk till annan webbplats." beslutar den finska regeringen i juni 2019 att elektrifiera järnvägen från Laurila till Haparanda.
  • Under 2020 kommer en ny järnvägsstation att färdigställas i Kalix.
  • Persontågstrafik på sträckan Luleå-Notviken-Sunderbyn-Boden-Kalix-Haparanda/Torneå startade den 1 april 2021.

Senast uppdaterad: