Kulturbyn i Kukkolaforsen

Vid Kukkolaforsen ligger Kulturbyn – en plats där natur, historia och fisketraditioner möts och lever vidare genom generationer.

Kulturbyn består av flera byggnader som tidigare fyllde viktiga funktioner.

Kvarnarna

På området finns två vattendrivna kvarnar: den nedre som byggdes omkring 1840, och den övre kvarnen som byggdes på 1850-talet.

Den nedre kvarnen var vattenhjulsdriven så kallad tullkvarn, vilket innebar att den som lät mala sin säd fick betala en avgift, ofta i säd till staten. Även mjölnaren som malde säden skulle få betalt. Bönder från både Sverige och Finland kom till Kukkolaforsen för att mala sin säd. 1939 ersattes den gamla stenkvarnen med en valskvarn som finns kvar att se än idag.

Den övre kvarnen, även den vattenhjulsdriven, användes i likhet med den nedre kvarnen som tullkvarn. Med installationen av tre turbiner kunde kvarnen användas för flera verksamheter samtidigt – sågverk, kvarn och elverk. Vid lågt vattenstånd kopplades turbinerna samman för att ge tillräcklig kraft till minst en av verksamheterna.

Under mitten av 1900-talet minskade kvarnverksamheten i Kukkolaforsen i takt med att elektriska kvarnar blev vanligare i Tornedalen. Malningen av säd upphörde i stort sett under 1950-talet.

Sågen

Sågbyggnaden i Kukkolaforsen är en del av kvarnområdet i den norra kulturbyn och har haft en nära koppling till den övre kvarnen. Den nuvarande sågbyggnaden uppfördes år 1903 och utnyttjade, liksom kvarnen, vattenkraften från forsen. Sågen användes för bearbetning av timmer som flottades eller transporterades till platsen och var anpassad till den lokala verksamheten vid forsen.

Sågverksamheten var tekniskt och funktionellt sammanlänkad med kvarnen. I den övre kvarnen installerades flera turbiner, vilket gjorde det möjligt att driva både kvarn, såg och senare även elproduktion, beroende på vattenförhållandena. Under 1900-talet kom sågverksamheten att få en allt större betydelse i takt med att kvarnmalningen minskade.

Vahanpirtti

Intill kvarnarna finns Vahanpirtti, en timrad mjölnarstuga som uppfördes på 1880-talet och fungerade som bostad för mjölnaren vid den övre kvarnen. Här bodde mjölnaren Johan Petter och Maria Johanna Lahti med familj under kvarnverksamhetens aktiva period, och byggnaden användes som bostad långt in på 1900-talet.

Vahanpirtti är nära knuten till kvarn- och sågverksamheten och ger en konkret bild av vardagslivet kring arbetet vid forsen.

Delningsboden

Delningsboden (Jakopuoti), eller klockhuset, är möjligen den mest praktfulla och betydelsefulla byggnaden och hör till de mer kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i Kukkola. Den byggdes 1889 efter föregångaren som brunnit ned 1886. Byggnaden användes som ett förråd för byns gemensamma fiskeredskap och som ett första administrativt kontor.

Klockan i tornet har konstruerats av urmakaren Salomon Ajo från finska Övertorneå. Den hjälpte fiskarna att hålla koll på arbetspassets viktiga tider.