Haparandas historia

Haparanda är en av Sveriges minsta städer och har alltid varit en marknadsplats.

Torneå stad grundades 1621 och växte till en stor handelsstad. Vid fredsavtalet efter finska kriget 1809 förlorade Sverige hela Finland samt en del av det egentliga Sverige genom en ny gränsdragning som drogs längs Torne älv och Muonioälven. Haparanda by med sju bondgårdar låg på den svenska sidan av Torne älv, medan Torneå hamnade på den ryska sidan. Haparanda by hade fördelen av närhet till Torneå, den nya riksgränsen och därmed även tullstationen.

Karl Johans stad

För att ersätta den förlorade staden Torneå skulle en ny stad grundas i Tornedalen, vid namn Karl Johans stad. Privilegiebrev och stapelstadsrättigheter utfärdades den 20 maj 1812, dock bytte staden redan den 26 juni 1821 namn till Haparanda, enligt beslut av Kungl. Maj:t. Denna stads anläggning, vid den nuvarande tätorten Nikkala väster om Haparanda, blev dock ett misslyckande. Enligt landshövdingens femårsberättelse 1817-1821 hade staden endast 23 invånare. Istället kom förslag från riksdagsmannen Johan Jakob Rutberg från Kalix om att flytta staden till platsen där Haparanda by låg. Då kungen inte biföll detta, bestämde Kungliga Majestät som kompromiss att en köping med stapelstads- och handelsrätt vid namn Haparanda skulle grundas vid byns plats den 6 december 1821.

Stadens utveckling hade samtidigt vid det här laget helt stagnerat. Så bedrövlig var stadens situation, att landshövdingen skrev i femårsberättelsen 1832-1836 att "Haparanda stad existerar blott till namnet".

Köpingen blev stad 1842

Där staden hade misslyckats, lyckades köpingen bättre. Inköpet av mark till köpingen från Haparanda by undertecknades den 10 mars 1828 och utvecklingen skedde snabbt. 1831 fanns det 127 personer skrivna i köpingen, 1836 hade antalet nästan dubblerats till 243 invånare. Sommaren 1842 ansökte borgerskapet om stadsrättigheter för köpingen, och så blev det. Haparanda köping fick stadsprivilegier och stapelrätt den 10 december 1842, samtidigt som dessa motsvarande som utfärdats 1812 för Karl Johans- och Haparanda stad drogs in.

Haparandaborgarna bedrev en livlig handel med Stockholm, Gävle och andra orter. De produkter man sålde söderöver var bland annat tjära, ved, lax, renhudar och smör. 

Haparanda blir världens nålsöga

Under krigsåren 1914–18 var Hapa­randa en centralort i Europa. All post till och från Finland, Ryssland, Persien, Kina och Japan samlades i Karungi norr om staden för vidare befordran över Haparanda.

Karungi är slutstation i det svenska järnvägsnätet vid krigsutbrottet och Torneå är det rysk-finska järnvägsnätets slutstation. Den svenska järnvägen byggs ut under kriget och kommer då att omfatta även Haparanda. Under krigsåren forslas posten med hästskjutsar över Torne älv när isen bär eller mellan Karungi och Haparanda, samtidigt som järnvägen byggs ut. När älven svämmar över måste postverket hitta alternativa färdvägar och en linbana byggs 1917. Under det första året transporterar den 27,5 miljoner kg post och nästan enbart krigsfångepost över älven.

Utbyte av krigsfångar

I Haparanda skedde även utbyte av krigsfångar mellan Ryssland å ena sidan, Tyskland och Österrike å den andra. Det handlade om soldater som var så svårt skadade att de inte längre ansågs kunna medverka i kriget. De ryska soldaterna åkte via Trelleborg vidare med tåg till Haparanda och Torneå i Finland, som då var ett ryskt storfurstendöme. Soldaterna från Tyskland och Österrike-Ungern åkte motsatt väg. Sammanlagt passerade ca 75 000 soldater Haparanda under kriget.

På kyrkogården invigdes 1919 ett invalidmonument till minne av de 205 österrikare, 11 tyskar och 3 turkar som avled under invalidtransporterna under första världskriget.

Andra världskriget och efterkrigstiden

1939 låg Haparanda återigen i skärningspunkten mellan öst och väst. Den 30 november , tre månader in i andra världskriget, anföll Sovjetunionen Finland. Vinterkriget startade. Händelserna i Finland blev signalen till hektiska försvarsåtgärder på svensk sida.  Inom kort var det total mobilisering och Tornedalen översvämmades av beredskapssoldater från hela landet. De inströmmande soldaterna inkvarterades i skolor och bönhus, i pörten och finrum. Ortsbefolkningen ställde praktiskt taget oreserverat rum till förfogande. Tusentals soldater firade julen 1939 i fält någonstans i Tornedalen. Efter hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars 1940 att kapitulera.

Under vinterkriget, och fortsättningskriget som följde, kommer 72 000 finska krigsbarn till Sverige för att få trygghet. Många är från finlandssvenska familjer, men de flesta barnen har en adresslapp runt halsen och kan inte ett ord svenska.

Under 1941 växte en tysk garnison fram i Torneå. I folkmun kallades området "Pikku Berliini" (Lilla Berlin). Under den här tiden var det inte ovanligt att möta tyska officerare på Haparandas gator. Garnisonen fick sina vapen och manskap via transporter genom Sverige. Den så kallade permittenttrafiken pågick under perioden juni 1940 till augusti 1943. Total passerade 2 miljoner tyska soldater, vapen och krigsmateriel med järnväg genom Sverige under andra världskriget.  

Palovaaraolyckan inträffade den 3 juli 1944 vid Palovaara, strax väster om Haparanda. Fjorton värnpliktiga i militär beredskap omkom när stridsvagnsminor exploderade: nio soldater ur Livgrenadjärregementet i Linköping och fem ingenjörssoldater från Stockholm. Soldaterna skulle röja ett minfält som bedömdes som ofarligt, men utredningen efter olyckan visade att minst sex minor utlösts. 40 år efter olyckan restes ett minnesmonument med de omkomnas namn och texten "Här förolyckades 14 unga soldater i fredens tjänst 3/7 1944." 

Lapplandskriget var Finlands tredje krig under andra världskriget och fördes mot Nazitysklands trupper i Lappland i norra Finland från september 1944 till april 1945. När kriget bröt ut genomfördes en spontan evakuering av den närboende finska gränsbefolkningen till Sverige. De flesta kunde resa tillbaka till sina hemtrakter redan under senhösten 1944.

För Tornedalens bondesamhälle kom krigsåren att betyda en brytning med gamla och invanda livsmönster. Under några intensiva beredskpsår fick befolkningen stifta bekantskap med tusentals unga män från andra delar av landet, med främmande kultur och andra värderingar. Kriget och berdeskapstiden öppnade på sätt och vis Tornedalen för det övriga Sverige - och vice versa.

Nutidens Haparanda

Den 8 juni 2005 blev det klart att Ikea valt att etablera sig i Haparanda. Invigningen skedde den 15 november 2006. Varuhuset marknadsförs som ”världens mest internationella IKEA”, dels på grund av närheten till Finland men också för att kunderna härrör från Norge, Finland och andra länder i Europa.